Det har nog knappast undgått någon att det finns en samhällelig tendens att dela in människan efter vilket kön man har. Då syftar jag inte på det rent kroppsliga skillnader som finns. Utan på de schablonmässiga synsätten som speglar vad som anses vara manligt och kvinnligt. Men har vi verkligen ett så stort behov idag av att vara manliga och kvinnliga (bortsett från fortplantning), att vara det första eller andra könet?
Även om kvinnor och män kan upplevas på olika sätt så anser jag att vi alla ändå agerar på liknande sätt i arbetssituationer. Vi har fortfarande samma resurser att arbeta med och samma mål att sträva efter. Resultatet måste dock ändå vara det som räknas i slutändan. Visst kan det kanske förekomma att män och kvinnor väljer olika vägar att nå resultat. Jag tror dock inte att det handlar om kvinnligt och manligt eftersom alla inte passar in i en sådan mall. För om man ska se till genusschablonerna så finns det säkerligen kvinnor som enligt mallen beter sig mer manligt och män som beter sig mer kvinnligt.
Trots att hela diskussionen om genusperspektiv i arbetslivet för många anses uttjatat och tröttsamt. Så anser jag att det fortfarande finns skillnader i exempelvis lön, där kvinnor generellt får sämre lön än mannen för samma arbete, eller är överepresenterade i deltidsanställningar. Och jag tror inte att det beror på att det är kunskap framför kön som sätter summan i lönekuvertet. Eftersom det då skulle innebära att kvinnan helt enkelt skulle vara dummare än mannen. Tror inte heller på att kvotera in kvinnor för att det ska se bra och balanserat ut. Eftersom det faktiskt kan resultera i att viktig kunskap faller bort. Så länge det finns ogynnsamma skillnader som har med genusperspektiv att göra, så bör en diskussion föras vidare. [Read more…]
